måndag, maj 21, 2007

Marmari 46 år!

Nu har mitt hjärta åkt till Tyskland. I morse klockan 07.00 skjutsade jag honom till Vinninga. Än så länge känns inte att han är påväg så lång ifrån mig. Men snart kommer jag upptäcka det. Ikväll när jag kommer hem från jobbet, så kommer ingen efter mig hem och säger att han har saknat mig och längtar efter att få gå och lägga sig med mig.
Ibland är det bra att vara ifrån varann och sakna varandra lite tror jag. Så att man verkligen får känna efter och inse hur mycket man uppskattar varann i vardagen utan att man ens tänker på det.
Men Alfred, jag vet redan... Jag älskar dig!! Och det som gör mig ännu lyckligare är att jag vet att du älskar mig. Jag hoppas att det alltid kommer vara du och jag.

I lördags var vi på Peters 25 års kalas i Trässberg. Det var jätte trevligt, verkligen. Massor av människor i olika åldrar. Alfred försvann när klockan var mellan tolv och halv ett någon gång. Så det gjorde jag med. Jag påbörjdade min vandring hem till Alfred, men som en räddare i nöden kom det en liten kille på moped som jag lurad att skjutsa mig. Så härligt att slippa gå den där lång coh trista vägen hem!
Väl hemma hittade jag min älskling ligga sovandes i sin säng. Lite arg var jag i och för sig eftersom han inte hade sagt något. Men dagen därpå var jag tacksam att han lurade mig att gå hem så tidigt. Eftersom det var mammas födelsedag. Så vi tvättade lite kläder som Alfred skulle ha med sig till Tyskland och hämtade bilen. Sedan bar det av till Hasslösa och där väntade en mamma som fyllde 46 år. Av mig och Alfred fick hon en Hugo Boss parfym. Väldigt god doft!
Sedan var der fika hela dagen lång ungefär.

Våran lödag började förresten med konfirmation i Sävare kyrka. Erik, min kusinsbarn, tog konfirmation. Usch vad segt det är att sitta i kyrkan. Men det gick rättså bra.

Just nu sitter jag och laddar ner lite musik samtidigt som jag försöker att skriva.. lite klurigt! :)
Jag ska nog ta tag i mitt liv nu, för klockan två börjar jag jobba... trist! Ända till halv tio ikväll.

Take Care,

Sara

Inga kommentarer: